Alla har antagligen hört om duktiga flicka synderomet. Man klarar inte av att säga nej, vill vara bästa och är aldrig helt nöjd. Jag sätter mig själv rätt in i det facket. Jag jobbar på högvarv, försöker dra ner på det men det finns alltid en anledning till att jag i slutet av dagen tagit på mig för mycket.

 

Förra veckan var nog den värsta i mitt liv när det kommer till jobb, det blev 55 h på 6 dagar (jag var ledig tisdagen). Då har jag inte räknat med flyg och restiden till och från Oslo när jag var på kurs under söndagen. På tisdagen var min första lediga dag på en vecka och jag kollapsade... Jag låg i sängen till 11:30 för att sedan förflytta mig till soffan tills sambon kom hem 16:30.

 

Jag kände i hela kroppen att jag pressat mig för långt. På måndagen så gick jag inte på energi från kroppen, jag höll mig bara flytande till slutet av dagen och gav allt på mina grupptimmar. För jag är duktig och jag klarar av sådant.

 

Jag sjukanmälde mig från mitt extra jobb på dagiset så min onsdag gick från 11 jobbtimmar till 7. Det var bra gjort av mig, att säga stopp. Men nu står jag här fredagen och har jobbat en timme och har fortfarande 9 h kvar och jag ska ge allt för jag är duktig. Sedan ska jag till Oslo i morgon och stanna till söndagen. Det ska bli kul men samtidigt är det tredje helgen i rad som jag måste jobba och under jobbhelgsveckor har jag bara en dag ledigt. Så jag har varit ledig 3 dager på 3 veckor... Det blir en bra lön i alla dall och jag jobbar hela tiden på att inte ta på mig för mycket.